Inget slår verkligheten
Hemma i Sverige igen efter 10 och en halv månad på Sardinien. Efter Jennas besök blev det inte mycket skrivet, men allt har sin förklaring. Min var ingen skrivlust och viljan att uppleva så mycket som möjligt den sista tiden.
Det är svårt att förklara känslan av att vara hemma i sitt moderland igen, men en sak ska jag säga, Italien har varit det bästa året i mitt liv, men inget kan mätas med känslan av att vara hemma. Det är inte bara "hemma" som stället där man bor, som kan ändras beroende på om man är på semester, då ju hemma automatiskt blir hotellet, nej, nu är det hemma på riktigt som gäller. Sverige. Det finns många saker jag kommer att sakna med Italien, många kan vara skönt att glömma, eller skratta åt när man tänker tillbaka. Vänner kommer att vara saknade, för hur många gånger man repeterar eller får det repeterat för sig, så kommer det aldrig bli samma sak, även om flyget från skavsta tar tre timmar. Det här är något jag aldrig kommer att uppleva igen och man kan ju se det på ett sorgset sätt, eller så kan man försöka att bevara minnen, och visa den person som kommit ur detta år. För lätt har det inte varit. Jag har förändrats mer än jag nog själv anar.
Och visst hoppas man på förändring också, någonting nytt i ens liv, även om man är tillbaka i vardagen. Det är lite som att se världen, min vardag hemma i Sverige i nya färger. Allting är med ens möjligt, hur kan det vara svårare än det jag upplevt i Italien?
Jag vet inte hur mycket som kommer att komma att skrivas här i fortsättningen. Kanske ingenting, kanske någonting. Jag vet inte. Ni får kika och se efter.
Men en sak vet jag. Och det är att nu när jag är hemma kommer jag att leva i den riktiga världen, träffa mina vänner och se och göra saker jag aldrig gjort förut.
Internet är bra att ha, men inget slår verkligeheten.
