ElisabetBorg

Idag är det söndag. Det brukar betyda att jag sover så länge jag kan för att vila ut mig. Men det blev inte riktigt så.
Igår kväll var jättetrevligt! Hängde i Thiesi med Alessandra och vänner och var på väg hem vid två för att komma i säng för att vila ut till dagens äventyr. MEN så blev det inte. På väg hem (ja, jag hade faktiskt sagt hejdå och var på väg hem) blev jag kvar tillsammans med en annan Alessandra som jag lärt känna för ett tag sen. Av någon anledning tog jag en annan väg för att komma hem vilket betydde att hon var precis där. Hon blev jätteglad att se mig, några av hennes vänner hade övergett henne och hon var glad för ytterligare förstärkning till hennes födelsedagsfirande. Hon fyllde nämligen 18!
Jag blev kvar med henne och hennes vänner till halv fyra (lärde känna många trevliga människor!) då jag la mig ner i min otroligt sköna säng.

Väckarklockan ställd på elva för att inte råka sova för länge. Åt frukost, duschade, åt lunch och sen var jag och Theresa iväg!
Dagens färd blev till Stintino - platsen där jag badade för första gången, och även blev bränd av en manet. Min familj har ett hus där, och vi gjorde en visit där också för att se att allt såg bra ut efter vintern. Hon visade mig även den lilla stigen från huset ner till havet. Kan det bli bättre? Ska jag tillägga att det var 22 grader varmt och att jag redan börjat visa tecken på att få lite färg? :D

Den här dagen visade mig återigen hur otroligt jag har det. Jag bor i ett av världens vackraste länder, och på en av de finaste platserna i det landet. I alla fall om man tycker om ett exotiskt sommarparadis. Jag hoppas att jag lyckades få några fina bilder så att jag kan ge er en bild som stämmer åtminstone 20% av verkligenheten.
Radion på hög volym, italiensk musik blandat med internationell, solglasögon och ett hav med en färg jag inte ens kan beskriva. (dels för att jag inte kommer ihåg några färger som kan liknas vid den färgen, och dels för att jag faktiskt inte vet hur jag ska beskriva det).

Det enda som var lite halvdåligt med dagen var glassen. Tydligen var vi för tidigt ute på säsongen för det bästa stället och vi ville inte vänta till Sassari, vilket vi skulle gjort. Glass med isbitar i är ingen höjdare.


Jag hoppas att ni någon gång får uppleva någonting som liknar det jag har fått de här månaderna (sju månader här igår!). Varje dag, varje litet ögonblick har en betydelse lika viktig som de stora sakerna. För det är ju de små sakerna som gör de stora, inte sant?
Sol, en vacker natur, en mening, ett leende. Allt kan göra din dag bättre, lr sämre om du saknar allt det.


Jag längtar hem, men samtidigt känns det som om jag inte har tillräckligt med tid här. Lite som om jag går omkring och väntar på att få åka hem samtidigt som jag inte hinner fylla alla helger och dagar med tillräckligt mycket. Mamma kommer inte tycka om att jag uttrycker mig såhär, men ibland tänker jag att jag inte vill komma hem och ångra att jag inte gjorde något medan jag var här. Vad det än kan vara. Det gäller att ta vara på sin tid. Njut av de små sakerna i livet och allt blir mycket bättre! När du köper den där kaffen som smakade så otroligt gott, låt det bli något som förbättrar din dag istället för att låta kafaterians kaffe få dig att börja klaga. Och om ni vill när, så blir det en riktig italiensk middag hemma hos mig när jag kommer hem. Jag vill så hemskt gärna dela det här med alla mina nära och kära. Och på sätt och vis är ju ni också en del av allt det här, fast hemma i Sverige.


Jag saknar er och lovar att ta vara på tiden vi kommer att ha tillsammans när jag kommer hem.