Januari
Jag kan inte fatta att tiden gått så fort! Läste precis mitt förra inlägg för att förstå vad som hänt sen sist. Vilken positiv anda mitt det hade, inlägget. Så mycket hopp och självpeppning (är det ens ett ord?). De senaste två, tre veckorna har varit jobbiga. Självförtroende, självkänsla och allt som har med mitt innersta har fått sig en rejäl törn. Jag mår bra och det är inget som hänt, men jag har haft det lite jobbigt med det här "ubytesstudent-grejen". Det har kännts som om jag inte riktigt är här 100%, att jag inte riktigt är en utbytesstudent än. Jag vet inte riktigt vem jag är längre. Det är inte bara kläderna som är annorlunda från när jag kom längre. (Något som måste ändras till våren!)
Jag och Shannon, min käraste kanadensiska, har gjort en pakt. Vi ska träna, tappa de där kilona och ha världens bästa sommar här. Vi behöver lite peppning. Det är inte det lättaste att gå ner i vikt i italien kan jag berätta. Det hade säkert inte varit lätt i Sverige heller. Ja, nu känns det som om livet kretsar kring vikt igen. Och det är väl inte det viktigaste, och heller inte ändå som gjort att jag tagit lite avstånd från allt.
I alla fall så kan jag ju berätta lite mer allmänt att skolan börjat, har redan klarat av två prov och ett förhör. Har en presentation om kära prins wilhelmgymnasiet på fredag och ett förhör om Mona Lisa i konsthistoria på tisdag typ. Har fortsatt med tredje Harry Potter-boken (självklart på italienska!) och jag försöker verkligen att lära mig nya ord därifrån. Jag har tappat suget lite att verkligen plugga-plugga italienska. Så jag har tagit en liten paus från den hederliga metoden och läser Harry och tittar på TV.
Ja, jag får ju inte missa att berätta att jag varit med om en stor dag också! Nämligen korvdagen :D. Fick vara med och se när min familj, släkt och vänner gjorde sin egen salsiccia! Det var väldigt roligt och faktiskt inte så äckligt som man kunnat tro. Jag lovade dock att inte lägga upp några bilder på facebook. Blir nog inget här heller, ni får helt enkelt komma hem till mig ngn gång och se ^^
Vad har mer hänt... jag känner mig bättre efter den här lilla svackan efter jul och nyår och ska försöka hålla er bättre uppdaterade och försöka vara mer positiv och söka kontakt med folk. Det här SKA bli det bästa året i mitt liv!
På tal om det så tycker jag att ni ska hålla tummarna för mig, så kanske jag lyckas komma till Venedig på karnevalen!
Jag skulle vilja dedikera den här bilden (som dock är från Sverige) till min familj. Och så får jag hälsa Jenna från australien välkommen till min familj. :)
Fyra månader och allt är möjligt!
Äventyret fortsätter. Idag har jag varit här i fyra månader. Det är den första januari 2011 och jag bor i ett litet samhälle på Sardinien. Hur hände det? Jag har planerat så mycket, i hela mitt liv. Alltid vetat vad jag ville. Till slut hamnade jag här. Ett år av mitt liv utomlands. Så planerade jag, och så blev det. Men ett år består av månader, veckor och dagar då man inte vet vad som händer. För det är lätt att planera att man ska vara borta ett år, men när man väl är där, vad händer då? Jag försöker att ta till vara på varje minut av de här månaderna. Lära mig av att ta dagen som den kommer. Det är fullt möjligt att leva utan att planera vad man ska göra varje minut av dagen. Det tänker jag ta med mig hem. Att leva för dagen.
Igår var det nyårsfirande med Alessandra och vänner. Blev till slut en riktigt bra kväll, med mat, dans, skratt och försök till att få igång bilalarm (det var dock inget som lyckades). Jag kom hem sent, eller tidigt för den som vill det och har sovit alldeles för lite. Men det gör inget för jag är inne i en sorts trans där allt bara flyter på.
På måndag börjar det nya. Vägen tillbaka till ett sundare liv. Jag och flera tusen andra ska på nytt försöka klara av att få ordning på kondition, hälsa och allt vad det kan vara. Många kommer misslyckas, andra lyckas. Jag tänker vara en av de som lyckas.
Den här våren tänker jag lära mig laga italiensk mat. Jag tänker bättra på konditionen och tappa de där utbytesstudents-kilona. Jag tänker plugga italienska så att jag kan komma hem och ha ytterligare ett språk i bagaget. Jag tänker njuta så mycket det bara går av månaderna här, spendera dem med vänner och få livserfarenheter så det bara smäller om det. Det tänker jag göra. Vi får se hur det går. Jag tror att det kommer gå bra. Och det är väl det som räknas? Att tro på sig själv?
Min mormor gav mig en bok med titeln "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv". Att tro på sig själv är en bra början i alla fall. Boken om Victoria är redan utläst. Det är ju ändå lov. Tack mormor!
Nu ska jag hitta på något annat att fördriva tiden med. Kanske sova, skriva, titta på italiensk TV? Vi får se. Som sagt. Här är ingenting planerat i förväg.
