Fyra månader och allt är möjligt!
Äventyret fortsätter. Idag har jag varit här i fyra månader. Det är den första januari 2011 och jag bor i ett litet samhälle på Sardinien. Hur hände det? Jag har planerat så mycket, i hela mitt liv. Alltid vetat vad jag ville. Till slut hamnade jag här. Ett år av mitt liv utomlands. Så planerade jag, och så blev det. Men ett år består av månader, veckor och dagar då man inte vet vad som händer. För det är lätt att planera att man ska vara borta ett år, men när man väl är där, vad händer då? Jag försöker att ta till vara på varje minut av de här månaderna. Lära mig av att ta dagen som den kommer. Det är fullt möjligt att leva utan att planera vad man ska göra varje minut av dagen. Det tänker jag ta med mig hem. Att leva för dagen.
Igår var det nyårsfirande med Alessandra och vänner. Blev till slut en riktigt bra kväll, med mat, dans, skratt och försök till att få igång bilalarm (det var dock inget som lyckades). Jag kom hem sent, eller tidigt för den som vill det och har sovit alldeles för lite. Men det gör inget för jag är inne i en sorts trans där allt bara flyter på.
På måndag börjar det nya. Vägen tillbaka till ett sundare liv. Jag och flera tusen andra ska på nytt försöka klara av att få ordning på kondition, hälsa och allt vad det kan vara. Många kommer misslyckas, andra lyckas. Jag tänker vara en av de som lyckas.
Den här våren tänker jag lära mig laga italiensk mat. Jag tänker bättra på konditionen och tappa de där utbytesstudents-kilona. Jag tänker plugga italienska så att jag kan komma hem och ha ytterligare ett språk i bagaget. Jag tänker njuta så mycket det bara går av månaderna här, spendera dem med vänner och få livserfarenheter så det bara smäller om det. Det tänker jag göra. Vi får se hur det går. Jag tror att det kommer gå bra. Och det är väl det som räknas? Att tro på sig själv?
Min mormor gav mig en bok med titeln "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv". Att tro på sig själv är en bra början i alla fall. Boken om Victoria är redan utläst. Det är ju ändå lov. Tack mormor!
Nu ska jag hitta på något annat att fördriva tiden med. Kanske sova, skriva, titta på italiensk TV? Vi får se. Som sagt. Här är ingenting planerat i förväg.
Kommentarer
Trackback
