ElisabetBorg

Sitter i mitt rum och funderar över livet. Inte lika panikartat som i natt, mer lugnt. Efter en tur i det svenska oroa-sig-livet är jag tillbaka i min italienska verklighet där lev just nu är viktigare. Om något har jag lärt mig det iaf!

Idag är det italiens 150års-dag. Vi firade inte, som sard vill man vara självständig och helst bryta sig ur Italien. Men vi åkte till en restaurang och åt. Min värdpappa hade bokat till en klient som inte kunde komma så vi tog över bordet :) Jag är fortfarande mätt kan jag ju säga... Först en risotto med svamp, helt okej, sen en köttbit som var så otroligt god! avslutades med creme catalana.

Imorron är det skola igen, även om lärarna ska ha någon slags strejk, (man vet aldrig riktigt vad det innebär) sen ska jag klippa mig och efter det följa med Luisa till hennes skolorkester och spela lite flöjt.



Hold up... hold on... don't be scared
You'll never change what's been and gone
May your smile (may your smile) shine on (shine on)
Don't be scared (don't be scared)
Your destiny may keep you warm

'Cause all of the stars have faded away
Just try not to worry, you'll see them someday
Take what you need and be on your way
And stop crying your heart out

Get up (get up) come on (come on)
Why you scared? (I'm not afraid...)
You'll never change what's been and gone

'Cause all of the stars have faded away
Just try not to worry, you'll see them someday
Take what you need and be on your way
And stop crying your heart out

'Cause all of the stars have faded away
Just try not to worry, you'll see them someday
Just take what you need and be on your way
And stop crying your heart out

We're all of the stars
We're fading away
Just try not to worry, you'll see us someday
Just take what you need and be on your way
And stop crying your heart out

Stop crying your heart out
Stop crying your heart out
Stop crying your heart out...