Il Vento di primavera
Här sitter jag mitt i natten och funderar på om jag verkligen vill sova. Jag känner i hela kroppen att jag vill, men det är liksom svårt att ta beslutet att faktiskt göra det. Jag har precis ätit en nattmacka med salami efter hemkomsten. Imorron är det ledig dag eftersom Italien firar 150 års-jubileum så då måste man såklart gå ut på kvällen. Jag hade absolut noll lust att överhuvudtaget lämna huset, det har blåst en vind som jag vet inte vad hela dagen och under mina filtar i sängen trivs jag ganska bra. Men jag (som en bra utbytesstudent) gick ut och träffade mina fina vänner i Thiesi och de slutade med en superbra kväll. Det var kallt och blåsigt, men jag vet inte hur länge sedan det var som jag skrattade som jag gjorde ikväll. Ibland mår man helt enkelt bara bra.
Återigen förundras jag över hur lätt det är att byta humör. Eftermiddagen bestod av ångest och nästan panik. Jag började av någon anledninga att fundera över framtiden och söka skolor, program etc på internet. Det är ungefär ett år och tre månader tills jag tar studenten. Det gör mig rädd som inget annat. Inte ens tanken på att bo i Italien ett år var lika skrämmande. Då visste jag i alla fall att jag skulle komma hem, jag kunde alltid vända om, jag har familjen och vännerna hyfsat nära ändå via internet. Men tänk om man väljer fel utbildning? Allt är egentligen min systers fel. Hon söker skolor för fullt just nu (håll tummarna!) och hon fick mig att börja fundera. Men sen gick jag ut med mina vänner och allt kändes plötsligt långt fram i tiden igen. Jag är tillbaka i min udda verklighet ett litet tag till. Och som jag sa till en vän, de här månaderna som är kvar borde bara bli bättre och bättre. Jag kan språket så att jag klarar mig, våren och sommaren är på väg och jag har vänner. Även om det inte alltid känns så, det är svårt med känslor här, så har jag ändå människor omkring mig som vill mig väl och som alltid tar hand om mig när det behövs. Jag hoppas att några av dem kommer att fortsätta vara mina vänner även efter det här året och jag är glad att jag valde ett land i Europa så att jag faktiskt kan komma och hälsa på ibland! Det här är ju världens bästa semesterort!
Nu har jag skrivit lite om vad som pågår i min förvirrade hjärna. Men innan det blir ännu flummigare (tro mig, det kan det absolut bli!) så ska jag lägga mig och sova. Sova ut tills jag vaknar av mig själv och sen ska jag plugga italienska, i meningen om en poet som hette Foscolo och som tydligen är väldigt viktig. Min lärare vill också att jag ska kunna säga något om en dikt han skrivit. Vi får väl se hur det blir med det :)
Saknar er där hemma, men känner ändå att livet är ganska bra just nu!
Återigen förundras jag över hur lätt det är att byta humör. Eftermiddagen bestod av ångest och nästan panik. Jag började av någon anledninga att fundera över framtiden och söka skolor, program etc på internet. Det är ungefär ett år och tre månader tills jag tar studenten. Det gör mig rädd som inget annat. Inte ens tanken på att bo i Italien ett år var lika skrämmande. Då visste jag i alla fall att jag skulle komma hem, jag kunde alltid vända om, jag har familjen och vännerna hyfsat nära ändå via internet. Men tänk om man väljer fel utbildning? Allt är egentligen min systers fel. Hon söker skolor för fullt just nu (håll tummarna!) och hon fick mig att börja fundera. Men sen gick jag ut med mina vänner och allt kändes plötsligt långt fram i tiden igen. Jag är tillbaka i min udda verklighet ett litet tag till. Och som jag sa till en vän, de här månaderna som är kvar borde bara bli bättre och bättre. Jag kan språket så att jag klarar mig, våren och sommaren är på väg och jag har vänner. Även om det inte alltid känns så, det är svårt med känslor här, så har jag ändå människor omkring mig som vill mig väl och som alltid tar hand om mig när det behövs. Jag hoppas att några av dem kommer att fortsätta vara mina vänner även efter det här året och jag är glad att jag valde ett land i Europa så att jag faktiskt kan komma och hälsa på ibland! Det här är ju världens bästa semesterort!
Nu har jag skrivit lite om vad som pågår i min förvirrade hjärna. Men innan det blir ännu flummigare (tro mig, det kan det absolut bli!) så ska jag lägga mig och sova. Sova ut tills jag vaknar av mig själv och sen ska jag plugga italienska, i meningen om en poet som hette Foscolo och som tydligen är väldigt viktig. Min lärare vill också att jag ska kunna säga något om en dikt han skrivit. Vi får väl se hur det blir med det :)
Saknar er där hemma, men känner ändå att livet är ganska bra just nu!
Kommentarer
Trackback
