ElisabetBorg

Flyget gick i tid och vi var framme för utsatt tid (såklart, vi flög ju med Ryanair!) och vi beslutade oss för att äta lite frukost på flygplatsen i Pisa innan vi turistad och begav oss till tornet.

Pisa är en jättetrevlig stad, och vi spenderade ungefär fem timmar där. Men mer behövs inte. Iaf inte när det är en gråmulen dag och lite regn. Vi gick sakta med våra resväskor, utforskade staden på väg mot tornet. När vi kom fram blev jag helt tagen. Jag har ju sett det lutande tornet hundratals gånger på bild, men att faktiskt se det i verkligheten var helt otroligt! Och kyrkan var underbar den med! Vi gick runt en stund innan vi beslutade oss för att äta lunch och se ta tåget för att bege oss mot Bologna, där vi skulle bo dagarna vi var där.

Efter en ypperlig sallad lyckades vi köpa de billigare regionaltågs-biljetterna med två byten och komma fram i Bologna. Under tågresan kom världens chock! Efter att ha åkt igenom en 15-minuters-tunnel var världen helt plötsligt täckt i snö! Men när vi kom fram till Bologna var det bara bergen som hade kvar snö.

I Bologna mötte vi Victoria, en trevlig tjej (också hon från Rotary-utbytet) som varit snäll nog att låta oss bo hos henne, eller ja, hennes värdfamilj var snälla nog.

Fredagen spenderade vi i Bologna, vi åt glass, tittade runt i staden och jag fick ett litet hemlängtansdanfall. Jag vet inte om det var för att vi var i en stad som påminde om våra städer eller om den faktiskt påminde om Stockholm, men hemlängtan fick jag. Det gick över efter lite tröstande från mina vänner och efter kändes det mycket bättre. Det kanske var dags för lite hemlängtan, hade varit utan det alltför länge :)

På lördagen vaknade vi tidigt (absolut inte av oss själva!) för att ta tåget till Venedig. Vi var på tågstationen tidigt för att få sittplatser, något som behövdes! Vilken tur att vi var första stationen, folk vällde på och fick stå hela vägen. I Venedig mötte vi utbytesstudenter från Milano-området, som var där med Rotary (ja, de gör faktiskt något!) och vi hängde på dem hela dagen i princip. Om jag var, inte besviken, men inte totalt förälskad i Pisa, så var Venedig en helt annan sak! Jag gick de första timmarna helt överväldigad, dels över mängden engelsktalande trevliga människor, men främst av staden. De som säger att Venedig är en underbar stad överdriver inte. Det finns inte ord för att förklara, man måste åka dit, och gör det innan staden sjunker!

Efter halva dagen skiljdes vi åt, delvis frivilligt och delvis ofrivilligt, på piazza San Marco var det så mkt folk att jag och Shannon knappt kunde hålla ihop. Vi försökte gå över en bro, men bestämde oss ganska snart för att gå åt andra hållet, människor överallt och frasen - "we are sardinians" passade väl in!

Shannon och jag bestämde oss för att ta båtbussen tillbaka till stationen, och det var ett klokt beslut, tänkte på min familj, vi tar alltid en båttur när vi är i en ny stad (ja, om det finns vatten såklart!) och det är smart, städer är vackra från vattnet och jag fick många fina bilder.

Hem till Bologna igen och på kvällen tog vi en promenad för att se vad som skedde i staden. Många universitetesstudenter ute, mkt trevlig stämning.

På måndagen bestämde vi oss för att åka till Verona och träffa andra utbytesstudenter som också skulle dit, till slut var det bara en kille Alex, och vi från Bologna, jag, Shannon, Victoria och Naomi (också utbytesstudent i Bologna), men det var en av de trevligaste dagarna jag haft på dessa sex månader. Vi pratade om allt från politik till varför italienare har så god pizza till Colorados skidbackar. Vi åkte hem till Bologna igen för att åter komma tillbaka till Verona dagen efter för att åka hem till ön igen. Jag och Shannon tog ett tidigt tåg för att inte behöva stressa och vi lyckade ta oss till flygplatsen (rätt dessutom!) i god tid och på gott humör. Vi var redo att återvända till Sardinien. För hur bra än fastlandet och den norra delen av Italien än må vara med Rotary, kultur, städer etc, så har vi något de inte har; Vi har en helt annan upplevelse av ett normalt liv, en helt annan kultur och vi bor på en ö dit det kommer hundratusentals turister på sommaren för att semestra. Kan man önska sig mer? Nej, jag tror att den här resan var precis vad vi behövde för att få en ny bild av vår värld. Dessutom vill alla komma hit och hälsa på i sommar och det är ju aldrig fel!